Ett gäng motgångar

Galen huvudvärk sedan i söndags, har tappat bort min kille, och min kattunge som vi skulle hämtat på torsdag är skadad så det blir inte av.

Kul jävla dag



Två delar

När jag är i Bålsta vill jag aldrig åka därifrån. Jag vill för alltid stanna där på landet, titta ut på åkrarna och rapsodlinge och vakna av fasantuppen som står på stenen och ropar ut sitt namn. Jag vill bara somna bredvid Kalle i soffan, städa tvättstugan och sitta vid köksbordet och äta middag.

Sen kommer jag till Sundbyberg. Och plötsligt så känns landet så långt borta. Jag njuter till fullo varje gång jag kommer in i vardagsrummet och ser den där galet snygga stringhyllan som gifter sig med våra andra möbler, jag ler med vetskapen att jag har två minuters promenad till ett riktigt trevligt gym, och jag vill inte resa mig ur soffan på dagar känns det som. Jag vill bara njuta av den här perfekta lägenheten med närhet till allt, och framförallt känslan av att trivas hemma.. Jag gjorde inte det mitt sista år i Väsby.. Därför är det så fantastiskt att känna att jag trivs att vara ensam hemma igen.

Alltså har jag två boenden jag älskar att vara i, två orter som gör mig hel, och två olika liv som turas om med mina dagar. 

Istället för att alltid längta någonannanstans så känner jag precis tvärtom. Vart jag än är, så trivs jag just då. Häftig känsla. 

Jag tror att det är det som kallas för att hitta balans i livet.



3


Tre dagar i Göteborg med en av mina bästa vänner. Ihop med min favoritgris och hennes lilleman har vi gjort stan, druckit lite öl, ätit en brunch, shoppat, lekt lekar och främst snackat och Catchat up. Skäms nästan över att det snart är två år sedan vi sågs sist, men det är väl det som är så fantastiskt med fin vänskap. Den är lika trygg hur lång tid det än tar mellan gångerna vi ses. 


Nu sitter jag på tåget och är i Stockholm om en timme. Har en galen längtan efter  RallyKalle så jag tänkte blåsa ut till landet och somna tidigt i soffan med Kalle tätt intill. 

Och snart är det semester... 








Talking to the wrong tourist

Inkastare: mister mister! Come in here, I give you good price, cheap!

Kalle: No thank you.

Inkastare: Yes come! I give you better price!

Kalle: No thank you, I don't want that.

Inkastare: You don't want better price?? Why? You think you are a millionaire?!

Kalle: Actually yes, I am. 



Mindre än 4 veckor kvar




Colour Run


Jag gillar ju verkligen inte att springa. Det är långtråkigt och jag tappar fokus. Vill bara komma fram fort, vilket gör att jag springer snabbare än jag egentligen orkar, och sen inte orkar hela vägen. 

Så. Jävla. Tråkigt. 

Om man inte blir dränkt i färg för varje km man springer såklart. Då hinner man inte tänka alls, det blir bara skitkul och vipps! Så är man i mål.









Datorhaveri

Jag är trött på mobilen, får ont i tummarna när jag taffsar för mycket på den. Så jag bestämde mig för att göra en ordentligt tillgänglig plats för datorn. Det ska vara lätt att slänga ihop ett inlägg och skicka in lite bilder från kameran. 

Men datorn hade sagt godnatt. 
Igen.

Tur att jag lever med en datahacker, den är snart på benen igen med andra ord:)

Idag ska vi springa colour run, och sedan blir det ut till Bålsta och pyssla resten av helgen. Mjau så skönt.


För övrigt har jag börjat komma in i ridningen varje torsdag, det är fyra veckor kvar till kattungen kommer hem samt jag går på semester, och igår var en snickare här för att planera loftsänngen vi ska bygga.

Kommer bli bankrutt, men smakar det så kostar det.. Viktigt att trivas hemma.

Förra helgen var vi i Istanbul, En härlig resa, ett jäkla drag i staden, kul att ha gjort, men ingen stad jag kommer resa till två gånger.









Bästa utsikten


En fantastisk lägenhet i Sumpan, och typ den mest idylliska utsikten i Bålsta. 

Senaste Åren har jag inte brytt mig så mycket om helger, Jag har sovit lite längre på morgnarna, men annars har det inte påverkat mig så mycket. Inte förrän nu när jag har landat i det här. När jag får äta oxfilé från Lövsta på fredagen, och sen ha den här utsikten på lördagsmorgonen. 

Efter gräsklippning och tvätt drog vi tlll gymmet, och sedan har vi legat i solen och läst. 

Underbara helger alltså.




Välkommen älskling


Saknaden efter Arthur är så stor. Varje gång jag ser en liten vit hund på gatan vill jag bara tvärnita bilen och kasta mig ner på knäna och pussa på den.

Jag lever inte ett liv som passar för en hund, men första gången på flera år har jag ett stabilt liv med ett bra boende. Så igår var vi och tittade på fem små söta grållar, och tingade han som är döpt till Alex. Alex är fint, Men vi kommer kalla honom för något annat när vi hämtar hem honom lagom till midsommar :)









Hope for the best, expect the worst

Kl 18.30 en fredag.


Ammi: Jag köpte mina första aktier imorse!

Ammi: Jag har redan förlorat 3%



Ett år

För typ ett år sedan satt jag med Lotta hos hennes mamma i Hägersten och startade upp en egen domän. Jag skulle lämna blogg.se och engagera mig lite mer i min blogg.

Men jag är tydligen svår att förstå sig på och att coacha, även för mig själv.. För i samma stund som jag tar ett beslut att till exempel vara med i en tävling så tröttnar jag. Jag hatar Måsten.

Så nu har det gått ett år. Min blogg har nästintill dött ut och det enda som har hänt är att jag fått en faktura på att förlänga domänen ytterligare ett år.

Jag saknar att hitta ro i mitt liv. Hatar att jag är så trött att jag nästintill somnar ståendes kl 21 varje dag och att jag alltid måste välja en grej att göra. Antingen så kan jag träffa en vän, träna eller tvätta. Aldrig flera saker på en kväll. Skitkonstigt, Men energin finns inte där. Kvällarna är inte tillräckligt långa för min energi helt enkelt.

Jag fattar inte hur folk pallar ha barn ?

Idag har jag haft så galet ont i ryggen att jag på eftermiddagen satt och grät på Kalles kontor. Bra drag på jobbet liksom. Inte :-)




Ett vanligt liv

Jag tror att jag just nu lever ett väldigt "normalt" liv med allt vad det innebär.. 

Ett jobb som flyter på men som levererar en ständig känsla att inte vara riktigt tillräckligt bra, en kille som är perfekt och iom det, en molande oro att bli lämnad för någon bättre tjej.

En normalstor lägenhet med en soffa och tv (som en normal människa har), och "lagom många" besök på gymmet per vecka. (Läs lite mindre än jag hade önskat) 

Jag har knappt shoppat något på hela året, men nu när jag flyttat, rensat ännu en sväng och fått en liten klädkammare så vill jag shoppa. Och inte så lite,, jag vill shoppa ihjäl mig. Jag vill ha långa kimonos, Levis 501-shorts, chinos, vita sneakers, nya converse, en grå kostym, lyxiga sminkdosor, en locktång och en plattång, en vit singoallatop, ett set som
Består av en hög tight kjol och en crop top.. Jag behöver köpa en ansiktskräm och vet inte vad jag ska välja (hjälp?!!) kanske borde köra en komplett serie, men vilken? Jag vill ha en riktigt snygg dörrmatta, fräscha läppstift och en lätt ögonkräm. 

Jag vill ha så mycket, att jag tror jag skiter i allt. Nästa vecka ska vi iallafall titta på en liten kattunge..,, och han kostar väl som alla andra saker tillsammans ;-)







High maintenance

Kalle: Jag ska äta rester nu. Blir du stolt då?
Ammi: Mycket. Det blir billigt också. 

Ammi: Om du fortsätter så har du snart råd med en Ferrari.

Kalle: Du-LILLA gumman..

Kalle: ..Det räcker att jag gör slut med dig så har jag råd med flera stycken.

Man ba: Expensive much? 





I'm alive ;-)

Sista mars flyttade jag ut ur min lägenhet. Sålde den till mina grannars dotter som ska riva en vägg och göra lägenheten större. Grymt bra, hade den varit större än 22 kvadrat hade jag gärna bott kvar.. Men på fredag börjar nästa era. I två år har jag slitit hårt, jobbat, kämpat och sparat pengar... Och nu blir det en "riktig" lägenhet. En tvåa, fantastiskt fin och både Kalle och jag vart kära vid första anblicken. På fredag hämtar vi som sagt nyckeln, för tillfället bor jag hos Kalle i Bålsta. 

I påskas åkte vi söderut. En natt på Hooks herrgård med spa, ett bröllop i Bjuv, ett träningspass med Mayhem i kärnanparken och en lunch med Brandis. Vi gick även en promenad genom stan, landborgspromenaden, strandpromenaden och tågaborg, samt att vi åt middag på sillen och makrillen.

Älskar Helsingborg :) 





Bloggen

En del av mig känner mig så tråkig, en del bara lycklig. På senare tid har min blogg rasat sönder.. Den har för mig i så många år varit en plats för tankar, känslor, bekräftelse och frihet. Jag har skrivit av mig när jag varit besviken, diskuterat med mig själv när jag jag varit oförstående, lagt upp bilder på saker som jag vill komma ihåg för alltid och jag har skrivit ner saker som gör mig glad. Texter och konversationer som jag när som helst i resten av mitt liv kan ta fram och läsa när jag behöver hjälp att få upp humöret.

Min blogg har alltid varit min egen värld. Den står öppen för hela världen och människor brukar vara duktiga på att berätta att om det en gång lagts ut på internet så finns det alltid kvar. Det stör mig inte, Det gör mig bara lugn och glad. Jag skäms inte för något jag skrivit och jag ångrar ingen bild jag har lagt upp. (Ta inte livet så allvarligt, du kommer aldrig levande ur det) Jag är lycklig över min blogg helt enkelt.

En av mina största rädslor är att hamna i ett destruktivt förhållande, och att bli styrd av min partner. Det är något som har påverkat mina relationer, även min och Kalles. Jag har varit svår att dejta, gått in i min egen värld, skrivit olämpliga saker på min blogg vid fel tillfällen, pratat om mina ex på första dejten, och ibland lite bångstyrigt gjort kanske tvärtom mot vad som väntats av mig. Och allting har grundat sig i min rädsla att det ska komma någon som skulle börja bestämma över mig. Så jag har försökt bevisa att "såhär är jag, Take it or leave it" och kört mitt eget race. 

Ingen normal kille kan uppskatta den här bloggen om han nu är tillsammans med mig, och jag har alltid fått höra att jag borde stänga den. För min skull, för killens skull, för jobbets skull, för mammas, satans eller femenisternas skull eller vad vet jag. Men då blir jag ju tvärtom. Bloggar ännu oftare, ännu flera bilder, ännu grövre skämt och ännu mer av allt. -Ingen ska komma och säga att min blogg inte är bra för mig. 


Men så kom Kalle. Den där jäkla Kalle som förstört min blogg, men Inte genom att säga att jag inte borde blogga utan genom att ge mig en bok i hur man tar bättre bilder med sin smartphone till sociala medier, genom att säga att han är stolt över texterna jag skriver på min blogg, genom att ge mig all bekräftelse jag behöver varje dag och framförallt genom att vara den där personen som jag kan prata med allt om. Han är helt enkelt den första som inte försöker förändra mig. (Trots att jag skämmer ut honom rejält varje vecka, hehe) 

Jag behöver inte längre en blogg för att prata om mina känslor, dels för att ingen längre gör mig illa, och dels för att Kalles soffa har blivit min bloggportal. Så behovet är inte lika starkt, och jag känner mig dum mot all som följt min blogg så länge, för att jag inte längre är så rolig... 

Men min blogg blir kvar, lite mindre uppdatering, lite färre läsare, men ändå samma innerst inne.


Ammi

Min profilbild

Ammi

RSS 0.91

Powered by BlogSoft
Real Time Analytics