Off

Asså, jävla skitdag! Jag bara kände vid 11tiden på förmiddagen att dagen är skit. Fick avbok på eftermiddagen som mest kändes lättande, och ärligt talat det enda som håller mig uppe en sån här dag är mina fantastiska säljcoach, min älskade ekonomifitta, och några av mina kunder. Sjuka är ni, hela högen. Och helt jävla underbara. 


Också det faktum att Kalle existerar då. Trevligt sällskap på lunchen, en skön soffa att sitta i och låtsas jobba, och en kaffemaskin. För att inte tala om lite varma kramar. Tack.


Girls Will be girls

Ammi: Jag ska in på Täby Centrum nu.

Tjejkompis: Vad sa du?!

Ammi: Jag ska in på Täby Centrum.

Tjejkompis: Åhh!! jag går upp i brygga av dom orden...



Haha, asså, Täby centrum är Sveriges bästa shoppingplats! Tycker synd om folk som inte bor i krokarna. Och tycker synd om mig som inte är miljonär. 

Hittade appropå Täby tre underbara klänningar på Tommy Hilfiger. Tre! Och en grym kille som jobbade i butiken! 

Hmm. Han kanske borde anställas av oss... 




And then?

 
Jag har i åtta år bjudit på mig själv, skapat irritation, delat med mig av med och motgångar, skrivit seriöst och oseriöst, Och jag och min blogg har hatats och älskats av massa människor på en lokal nivå.

Min blogg har aldrig varit stor, Aldrig varit organiserad och seriös och har inte varit i närheten 10 000 besökare per dag. 
Men det har varit många tusentals människor som har läst den här bloggen. Vissa under några veckor, andra månader, och vissa i många år. Den har besökts av dejter, kollegor, chefer, kunder, släktingar, nära vänner, ovänner, grannar och en hel del svartsjuka tjejer. Den har startat upp vänskaper och den har varit med och avslutat relationer. 
 
En del säger att man är sitt jobb. Jag må visserligen känna mig som en säljare långt ut i fingertopparna, Men jag har alltid främst varit min blogg. Och min blogg är mig. Det bara är så liksom. Det känns som om jag skriver i min privata dagbok och tänker inte alls på vilka som läser den. Ganska så skönt att bara vara ibland..
 
Men, som ni säkerligen märkt har jag legat väldigt lågt på sista tiden. Och jag kan säga att det beror på jobb eller tidsbrist eller omprioriteringar eller sjukdom eller min uppgivenhet efter valresultatet.. Men allt vore lögner. Jag har inte riktigt vetat vad jag vill skriva, Och jag har inte heller förstått varför.. Vilket det har gjort det väldigt svårt och omotiverande.. Men så satt jag här ikväll, och helt plötsligt kunde jag sätta fingret på vad det är som tagit skrivandet ifrån mig.
 
Jag vet inte riktigt vem jag är och vart jag vill längre. Jag har hamnat i en mild jävla identietskris och tillbringar så mycket tid med att fundera på vad som är rätt för mig. Jag har väl på något vis helt plötsligt fått allt jag någonsin drömt om...
 
 
...Och det är fan läskigt på toppen..
 
 
 
 
Visa fler inlägg