Det är insidan som räknas

 
 
Kalle har en son som är 17 år och idag åkte han med mig hem från stan. Vi satt i bilen och pratade lite och jag frågade lite om hur det kändes när Kalle träffade mig. Jag har haft en enorm rädsla för att inte duga. Att vara i vägen, ändra för mycket i hemmet, laga maten på ett annorlunda sätt än dom är vana vid, att helt enkelt komma och ändra på deras vardag. Det har aldrig varit något problem överhuvudtaget, G är en superfin kille, smart, lugn och artig och har tillika en flickvän som är så rar man kan bli. Men idag berättade han att han verkligen inte trodde att det skulle hålla längre än typ en mänad av flera anledningar, bland annat att vi är så himla olika..
 
Och det är ju sant, till en viss del. Kalle är lugn, trygg, omhändertagande, diciplinerad, eftertänksam, duktig på matte,fysik och teknik, älskar snabba bilar, sköna pikétröjor, och tänker väldigt logiskt och vetenskapligt.
 
Jag är hetsig, virrig, självcentrerad (men också väldigt omtänksam), tar saker som dom kommer, talar först och tänker sen, kan knappt räkna 15+7 i huvudet, förstår inte fysik eller teknik, gillar katter och hästar, har åsikter om allt och allas kläder och stilar, och går mest bara på känslor i allt jag säger och gör.
 
Men. Hur olika vi än kan verka utår, så är det likheterna som gör att vi mår så himla bra ihop. Och man behöver inte ha samma styrkor, likadana jobb eller identiska personligheter för att trivas ihop, snarare tvärtom. (Jag har dejtat säljare tex, och shit, flera gånger har jag tröttnat redan på första dejten när jag insett att jag inte får avsluta meningarna för att vi pratat i munnen på varandra)
 
Däremot så är våra värderingar nästintill identiska. Vi har samma politiska åsikter, ser med samma ögon på miljötänk, ochi älskar att resa och hitta en perfekt balans mellan aktiviteter och slappa stunder i solen. Vi vill ha en katt som ska vara stor och långhårig, vi drömmer om att (jag) ska köra en maserati, vi tycker att hemmet ska inredas i naturmaterieal och dova färger och vi är öppna för att prova nya saker.
 
Vi älskar att äta korvstroganoff till vadagsmat och tar gärna ett glas rödvin till en bit närproducerad oxflié på fredagen och vi anser båda två att träningen är väldigt viktig, och då främst gymmet. Vi klär oss gärna i Boss och 90% av dusch/bad produkterna kommer ifrån Lush, Kvalitet är viktigare än kvantitet.
 
Ingen av oss är intresserad av att klaga på att man hamnat i ett dåligt fack eller blivit orättvist behandlad utan väljer istället att placera oss rätt fack, alternativt glömma det som hänt. Vi är inte så ofta intresserade av att springa på krogar och dricka oss berusade utan checkar hellre in på spa och disskuterar vad vår framtida katt ska heta eller vart nästa resemål ska bli, och vi är väldigt lojala och jobbar hårt för att komma dit vi vill.

Det är svårt att vara en hårt arbetande människa och vara tillsammans med någon utan mål, det är svårt att bli kär i någon som sjukskriver sig för minsta örkylning när man själv inte haft en sjukdag på flera år och det är svårt att vara sig själv till 100% när den andra personen har helt olika åsikter vad gäller ex politik. 
 
Så ja. Utåtsett är vi så olika man kan bli, Men på insidan är vi så himla lika. Vi bråkar aldrig, tjaffsar aldrig och är aldrig sura på varandra. Jag är inte intresserad av en sån relation, och inte Kalle heller. Och det gör mig lycklig :)
 
 
 
 

Mina bästa


Om bara några dagar ska jag få presentera dom två killar jag älskar mest på jorden för varandra.... Båda verkar gilla motorer, så dom kommer nog bra överens... 




Visa fler inlägg