Ett gäng motgångar

Galen huvudvärk sedan i söndags, har tappat bort min kille, och min kattunge som vi skulle hämtat på torsdag är skadad så det blir inte av.

Kul jävla dag


Två delar

När jag är i Bålsta vill jag aldrig åka därifrån. Jag vill för alltid stanna där på landet, titta ut på åkrarna och rapsodlinge och vakna av fasantuppen som står på stenen och ropar ut sitt namn. Jag vill bara somna bredvid Kalle i soffan, städa tvättstugan och sitta vid köksbordet och äta middag.

Sen kommer jag till Sundbyberg. Och plötsligt så känns landet så långt borta. Jag njuter till fullo varje gång jag kommer in i vardagsrummet och ser den där galet snygga stringhyllan som gifter sig med våra andra möbler, jag ler med vetskapen att jag har två minuters promenad till ett riktigt trevligt gym, och jag vill inte resa mig ur soffan på dagar känns det som. Jag vill bara njuta av den här perfekta lägenheten med närhet till allt, och framförallt känslan av att trivas hemma.. Jag gjorde inte det mitt sista år i Väsby.. Därför är det så fantastiskt att känna att jag trivs att vara ensam hemma igen.

Alltså har jag två boenden jag älskar att vara i, två orter som gör mig hel, och två olika liv som turas om med mina dagar. 

Istället för att alltid längta någonannanstans så känner jag precis tvärtom. Vart jag än är, så trivs jag just då. Häftig känsla. 

Jag tror att det är det som kallas för att hitta balans i livet.


Visa fler inlägg