I lägenheten

Så ligger jag igen i den här sköna sängen på det otroligt mysiga loftet i den här fantastiska lägenheten igen. Jag har haft en härlig lördag med Kalle, tränat, renoverat, pratat och fixat. Lekt med katten, bjudit hem svärmor och ätit middag med Gustav. 

Idag åkte jag in till stan för en afternoontea med Lotta och den råkade övergå till en shoppingrunda i Barkarby. Jag hade slut på pengar men ville ändå shoppa och jag känner mig verkligen som ett praktexempel på WhiteTrash när jag får ett "medges ej" och frågar om dom tar amex istället.. Haha, jävla looser liksom...

Sen åkte jag till lägenheten och fräschade till facet lite innan jag satte mig med jobb/utbildning ett tag.

Nu ska jag sova i den här gossiga sängen, och jag borde vara lycklig som få, men inuti gnager det också.. Så jävla trött på att vara uppdelad, så trött på att ha fel skor på fel ställe, tvingas stoppa p-pillren i jackfickan på morgonen för att jag antagligen inte ska vakna på samma ställe dagen efter, och trött på att vara ifrån dom där tre killarna jag älskar så mycket. Även om lägenheten och livet är perfekt.. Så skaver det inombords. Hur länge orkar man med att flänga..? 10 år nu med mina grejer utspridda på två eller fler ställen. Det är nog fem år längre än vad som är rimligt. 




Sentimental

En Såndär kväll då mitt huvud bara spinner och spinner som en iPhone som inte går att starta. Saknar människor från förr, gamla vänner och bekanta som  av olika anledningar inte finns i min närhet längre och saknar gamla djur. Önskar jag fick busa med Arthur, lyssna på papegojan Jakob och sova bredvid katten Tiger. 

Önskar jag fick krama om M, ge M en stor puss på kinden, sitta i en bil och asgarva(!) med A och ni vet.. Bara umgås med gamla vänner...

Fick slå en signal till Micke och prata av mig lite. Känns som om han förstår mig exakt, jämt, och säger inte alls vad man förväntar sig utan tvärtom. Men det är ju helt rätt. Han har ofta rätt. Och han känner mig ju bättre än de flesta. Kanske det bästa med att ha sitt ex som närmsta vän. Haha..


Men som vi kom fram till.. Det är okej att sakna personer som inte längre finns kvar lite då och då. Har man varit nära vännner så går det inte att sluta bry sig om den oavsett vad som hänt.

Så ikväll saknar jag.

Och imorgon har jag släppt det.






Två delar

När jag är i Bålsta vill jag aldrig åka därifrån. Jag vill för alltid stanna där på landet, titta ut på åkrarna och rapsodlinge och vakna av fasantuppen som står på stenen och ropar ut sitt namn. Jag vill bara somna bredvid Kalle i soffan, städa tvättstugan och sitta vid köksbordet och äta middag.

Sen kommer jag till Sundbyberg. Och plötsligt så känns landet så långt borta. Jag njuter till fullo varje gång jag kommer in i vardagsrummet och ser den där galet snygga stringhyllan som gifter sig med våra andra möbler, jag ler med vetskapen att jag har två minuters promenad till ett riktigt trevligt gym, och jag vill inte resa mig ur soffan på dagar känns det som. Jag vill bara njuta av den här perfekta lägenheten med närhet till allt, och framförallt känslan av att trivas hemma.. Jag gjorde inte det mitt sista år i Väsby.. Därför är det så fantastiskt att känna att jag trivs att vara ensam hemma igen.

Alltså har jag två boenden jag älskar att vara i, två orter som gör mig hel, och två olika liv som turas om med mina dagar. 

Istället för att alltid längta någonannanstans så känner jag precis tvärtom. Vart jag än är, så trivs jag just då. Häftig känsla. 

Jag tror att det är det som kallas för att hitta balans i livet.


Visa fler inlägg