Melissa förklarar vad jag tänkt

 
Jag har, som förståeligt, fått allt mer frågor om min blogg. Om jag slutat, Varför jag slutat, Om jag tröttnat, Om jag växt upp. Ha-Ha. Och sanningen är väl att jag aldrig kommer växa upp, Att jag inte heller har tröttnat eller egentligen slutat.. Men nästan vart det ju så, kanske snarare en långdragen paus...
 
 
Idag hade jag ett samtal med en bekant och ramlade in på ämnet svartsjuka. Citatet "Som man känner andra känner man sig själv" dök upp, och jag kände bara att näe, fy. Svartsjuka, Avundsjuka, Bråk och intriger i en relation vill jag aldrig ha (igen), och att min och Kalles relation är så problemfri att det nästan blir pinsamt att höra andra pars problem.
 
Sedan satt jag för mig själv efter jobbet och lyssnade på musik. En lista som går runt runt nu här hemma i lägenheten är Melissa Horn och Veronica Maggio. Helt fantastiska att lyssna på när man trallar runt och plockar.

Och då helt plötsligt så slårt det mig.

Mitt i Melissas låt "Jag saknar dig mindre och mindre" så kommer meningen jag nynnat SÅ många gånger förut och poletten ramlar plötsligt ner... 
 
Jag kan sitta själv i parken
Tills solen har ändrat färgen i mitt hår
Jag kan offra allt jag har för ingenting
Jag sträcker mig så långt det går
Men jag behöver dig kom hit och rör om
Jag behöver nått att skriva om
 
 
Och där satte hon huvudet på spiken. Jag har inga kärleksproblem, Jag känner ingen svartsjuka och jag tycker inte illa om min kropp (inte ens mina små bröst, mina nya lovehandles eller de mörka hårstråna på överläppen) Jag fantiserar inte om ett annat liv med en person som inte vill vara med mig och jag behöver inte bekräftelse från okända läsare i Hjärup och Tierp.
 
Skulle Kalle lämna mig skulle jag antagligen skriva så fingrarna blödde, Men tills dess kommer det nog fortsätta vara lite halvt sporadiskt..
 
Men min tanke är 3 inlägg i veckan ungefär. Om det nu finns någon läsare kvar ;P
 
 

Palla

Pallar inte med alla överpositiva människor, sluta försöka berätta för omvärlden hur fantastiskt allting är varenda jävla dag. Människor föds och människor dör, och alla blir vi bortglömda inom sin tid. Ingen bryr aig om hundra år om du var tacksam för din nya tröja en onsdag morgon kl 06.45.

Pallar inte heller med alla bikinifitnessbrudar som mest verkar tävla i vem som har mest ätstörningar och ångest och störst implantat på sina 2%fetts-kroppar. Ser ut som skit.



Visa fler inlägg